barndomsvänner
Den där Lördagen i slutet på Maj. När mina fina flickor spenderade 24h i huvudstaden med mig för första gången sen jag flyttade hit. (1,5 år sedan haha) Ett par korta svengar på stan har klämmts in under året men aldrig en helkväll sådär.
Vi började med en brakmiddag på jobbet, tre, fyra timmar senare. Lite lagomt rund om fötterna tog vi oss en prommis till Boqueria och Isak som precis slutat jobba. Lite påfylning av alkhol kan ha inträffat innan vi avslutade kvällen på Berns. Eller okej, Max fick sig ett beösk innan vi tog närmsta Ubern hem med musiken på högsta volym.
Glädjeruset och lyckan som sipprade omkring i kroppen går inte att beskriva. Det är en speciell kännsla de här med barndomsvänner. inte sant?
Kommentarer
Trackback
